Var ju till Gunilla Björn i lördags och shoppade ett Grodbett till Pegasus.
Idag var det så dags att prova bettet "på riktigt" Efter mycket klurande och endel väl valda ord så fick vi dit nosgrimman på körhuvudlaget och jag kunde sela på Pegasus och fara ut.
Efter att vi skrittat fram så bad jag om trav. Å lilla gubben gick in i lugn och fin trav och var såå lättstyrd. Å jag fick till jättefina mjuka ökningar där jag verkligen vågade släppa fram Pegasus och kunde ta en lätt förhållning för att vara tillbaka i arbetstrav igen!
Fast jag VET att tidigare bettstruliga hästar fungerat super på Grodbettet så har det inte blivit av att jag skaffat ett till Pegasus. Hur dum får man vara? Jag har ju mina problem med känslan av att inte vara säker på om jag kan ta tillbaka Peggis på ett mjukt sätt när vi gör ökningar/längningar i traven. Inte så mycket när jag bara kör i skogen men på banan där det bara ska länga på en långsida eller diagonalen eller så.
Nu körde jag ju ute idag men oj så lugn jag kände mig. Inte nog med att Pegasus trivdes med bettet så fick jag ökat självförtroende på köpet och verkligen vågade släppa fram honom.
Vet inte om det var bettet som gjorde det MEN, jag kom att tänka på Big Money Pellini som då var den första häst som jag upptäckte underverken som Grodbett kan åstadkomma. Hur som helst så var det nog därför jag på hemvägen började träna lite halvhalter och halter med målet att kunna göra halt med nästan bara röstkommando.
En kväll som jag kommer att minnas länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar